Karl Gerhard
GERHARD, KARL född 14/4 1891, död 22/4 1964
Efter avbruten skolgång gick han som 17-åring till teatern och reste på turné med bl. a. Karin Swanström. Bland hans roller kan nämnas Jean i ”Fröken Julie” och Osvald i ”Gengångare”. 1914-17 tillhörde han Hjalmar Selanders sällskap i Göteborg. Blev därefter sin egen teaterledare och gav lustspel av Paul Lanzinger, som i själva verket var en pseudonym bakom vilken direktören själv dolde sig. En av pjäserna, ”Hennes lilla majestät”, 1919 , filmades 20 år senare med Sonja Wigert. Karl Gerhard var född Johnsson, och det var först när han på sommaren 1919 debuterade som revyförfattare på Folkteatern i Stockholm som han antog artistnamnet Karl Gerhard.
Revyns namn var ”Chauffeur-Folkteatern” och skrevs tillsammans med Karl-Ewert. Denne stod för kupletterna, medan Karl Gerhard svarade för den röda tråden och sketcherna. Revyn gjorde stor succé med Karl-Ewert själv som en levnadstrött kunglighet i exil. KG deltog inte själv i föreställningen men hoppade in i monarkens roll, när Karl-Ewert blivit sjuk. Hans inhopp applåderades av bl. a. teaterjournalisten ”Kaifas”, Erik Jungberger, som rekommenderade honom som cabaretsångare till Fenixpalatset, där tidigare Ernst Rolf haft sådan framgång.
På hösten 1919 debuterade KG som ”tribunartist” med egna kupletter och gjorde sådan Iycka, att Rolf själv lät honom gästspela i sin cabaret i Göteborg 1920.
Efter två revyer skildes Karl Gerhards och Karl-Ewerts vägar, och sedan svarade Gerhard ensam för alla kupletter och sketcher i sina revyer, som under hela 20-talet årligen pendlade mellan Folkteatrarna i Göteborg, där han gav nyårsrevyer, och Stockholm, där han sjöng i sin sommarrevy. Startade 1925 eget musikförlag, där han gav ut sina kuplettsuccéer som ”Jag vill ha en liten tös med långa flätor” (till musik av Rudolf Nelson) och ”Hej på dej, du gamla primadonna”(musiken av amerikanen Harry Warren). Den satiriska prägel som vilar över alla KG:s revyer skilde honom markant från konkurrenten Ernst Rolf. Och när de bägge revykungarna etablerade samarbete 1930—31 på China i Stockholm, utföll detta knappast Iyckligt.
Under 30-talet samarbetade KG mycket flitigt med Jules Sylvain, och tillsammans skrev de sådana toppar som ”Nu ska vi vara snälla”, ”Han är ett bedårande barn av sin tid”, ”Terracotta” och ”Nu är det bara honom vi väntar på”. KG:s 30-talsrevyer blev mer och mer politiskt präglade, och författarens antinazistiska inställning kom till uttryck redan 1933 i ”Oss greker emellan” och året därpå i Zarah Leanders succévisa ”Jag står i skuggan av en stövel”. I ”Gullregn” med premiär sommaren 1940 sjöng KG sin berömda visa
”Den ökända hästen från Troja”. Refrängmelodin var rysk och versen tillkomponerad av revyns kapellmästare Lille Bror Söderlundh. Visans starka anti-Hitlertendens ledde till protester från tyska legationen i Stockholm och förbud från regeringen. Visan fick inte vidare sjungas. KG Iydde, men numret återkom senare i annan form.
Efter 1942, då Folkan blev biograf, var KG husvill i Stockholm och höll sig i fortsättningen huvudsakligen till Göteborg. Men med sina enmansaftnar ”Si, viskarlen kommer” och en radioserie med memoarer gjorde han mot 40-talets slut come-back i stor stil. Och under 50-talet pendlade han åter framgångsrikt mellan Stockholm och Göteborg med sina revyer. Nu var Herbert Steen hans melodileverantör, när inte KG själv ryckte in som kompositör under pseudonymen Kaj Stighammar som t. ex. var fallet med ”Alla de gamla fina märkena”.
Från början av 50-talet drev han också Vasateatern tillsammans med sonen Per. I början av 60-talet återupptog han samarbetet med Jules Sylvain. Deras nyskrivna visor presenterade herrarna själva med stor succé från Vasans scen i en tvåmans-revy, kallad ”Vad vet pappa om kärlek”.
SKAP-stipendiat 1958.
Fred Winter-stipendiat 1961. Samma år belönades Karl Gerhard med Svenska Akademiens pris.
Hedersmedlem.
© Bengt Haslum på uppdrag av SKAP