PAULA AF MALMBORG WARD - om Ärret

Publicerad: 2004-10-21 av Martin Bondeman



Gärna skruvad komik, gärna en dragning åt det absurda. Paula af Malmborg Ward har inget emot att musikaliskt skildra verkligheten genom det lita aparta. Tvärtom.

– Jag tycker att det ofta är genom det absurda som man får tag på en kärna. I operan ”Bombpartyt” lät jag till exempel gästerna stå i flera flera minuter och rapa hur fantastiskt allt var, medan vad jag egentligen ville komma åt var hur lite de hade att säga.

Hennes sjätte opera, som uruppförs på Vadstena-Akademien i sommar, ger gott om svängrum åt det komiska och egenartade. ”Ärret” bygger på Bulgakovs kortroman ”En hunds hjärta”.
– Det var scenografen Marika Feinsilbers idé från början. När jag kontaktades, runt 1999, var också librettisten Kerstin Perski och regissören Nils Spangenberg inkopplade.

Boken, skriven på 20-talet, berättar om hur föryngringsexperten professor Gudomlikov utför ett vetenskapligt experiment: han tar en hund från gatan och ersätter några av hundens vitala organ med organ från en människa. Istället för något trevligt och välartat, har han dock skapat ett monster, en avart till människohund som lever fan. Boken handlar också om hur bolsjevismen tränger undan individen, berättar Paula af Malmborg Ward, hur världen tränger sig på hos professorn som i sin burgna miljö vill ha lugn och ro och forska i fred.

– Frågan vi ville ställa gäller vetenskapens moraliska ansvar, förstås utan att ge några svar.
Historien är framflyttad i tid, "skurken "i dramat är ekonomismen, och den som tränger sig på hos professorn är klippare, fastighetshaj, som vill göra snabba pengar, inte bolsjevik som i orginalberättelsen. Grundhistorien är samma som hos Bulgakov, men uppdaterad.

– Jag kände också att den behövde en ny titel: ”Ärret” sammanfattar problematiken – alla discipliner får sina ärr, tiden får ärr, moralen får sina ärr. Vi går vidare men något av traumat finns kvar i form av ärr.

En doft av det ryska har också på något enstaka håll letat sig in i musiken. Planerna på att använda en domra (ett slags stränginstrument), en basdomra, fick visserligen läggas åt sidan, men att melodin ”Månen lyser” finns inlemmad i operan har sin egen lilla förklaring:

– I boken berättas att hundmänniskans intransplanterade människoorgan kommer från en restaurangmusiker som spelade bl a den melodin. Den berättelsen finns inte med i operan, men melodin finns ändå med, kanske mest för vårt egna höga nöjes skull!

Vad var det i berättelsen som inledningsvis fångade dig?

– Den passar mitt temperament: det händer mycket, personerna är lite skruvade, de är besatta på något sätt allihop. Det gör det tacksamt att fånga karaktärerna. Det gäller inte minst hundmänniskan förstås – som är ett mischmasch av uttryck och knäppa inslag utan någon egentlig egen identitet och röst.

”Ärret” har fem huvudroller och sex körroller (med elever från Vadstena folkhögskola). Operan är skriven för en nätt liten orkester med sex musiker. ”Ärret” är den andra operan Paula af Malmborg Ward skriver för Vadstena-akademien, första gången var för två år sedan med minioperan ”Vill ni ha ett frostigt päron?”.

– I den operan var den yttre handlingen långsam, men den mentala fylld av action. I ”Ärret” är det action på alla plan. I båda akterna, mest i den andra när situationerna och intrigen djupnar, finns naturligtvis också kontemplativa ställen, som jag tror är nödvändiga för såväl dramat som publiken.

Tony Lundman
frilansjournalist och musikkritiker på Svenska Dagbladet

Ärret. Musik: Paula af Malmborg Ward. Libretto: Kerstin Perski efter Bulgakovs kortroman ”En hunds hjärta”. Dirigent: David Björkman. Regissör: Nils Spangenberg. Scenografi: Marika Feinsilber
Ärret spelades på Vadstena Gamla Teater 4-20 juli 2004.


2017-12-14

från »


2017-09-13

Vi »


2017-09-05

Kammarmusik, solokonserter,
»


 
Kontakt Länkar STIM IAMIC Stipendier Om STIM/Svensk Musik Tekniska krav