BO RYDBERG och länkarna

Publicerad: 2001-10-01 av Stellan Sagvik

Av Göran Bergendal (Publicerad i Nutida Musik nr 1, 1991)


Bo Rydbergs Link/Sequence för saxofonkvartett och elektronik uruppförs för bortåt sextonde gången (!) av Stockholms saxofonkvartett på Fylkingen i Stockholm den 17 mars [1991]. Göran Bergendal har mött tonsättaren.

Bo Rydberg är en av de ledande yngre svenska tonsättarna i gränslandet mellan tape- och instrumentalmusik, en spar-smakad, noggrant kalkylerande data-komponist med stundom hörbara rötter i rock, jazz och improviserad musik.
Några länkar till Bo Rydbergs bakgrund, i tron att de indirekt kan säga något om hans musik. Han är född i Göteborg 1960, uppväxt i Malmö och sedan 1982 verksam i Stockholm. Under tonåren lärde han sig spela piano, och ägnade sig mest åt rock, pop, jazz och improviserad musik. Han gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet, och gjorde då ett specialarbete om komposition, stimulerad av teckningsläraren/tonsättaren Sven Hultberg.
Han studerade musikvetenskap vid universitet i Lund, arbetade ett år som kock i Kalmar och drogs sedan till Stockholm och EMS. Fortsatte sina studier i musikvetenskap (60 poäng) i Stockholm och Uppsala och påbörjade en forskarutbildning för professor Ingmar Bengtsson. Han studerade också kontrapunkt.

Sommaren 1982 besökte Bo Rydberg sommarkurserna i Darmstadt tillsammans med basklarinettisten Tommie Lundberg; han säger sig ha fått en kick av den internationella miljön, att träffa hundratals tonsättare och höra deras musik. 1983/84 gick han EMS 1-åriga utbildning i elektro-akustisk musik och hade Jan W Morthenson som lärare; det var en betydelsetull kontakt, säger han. Han assisterade också Morthenson i arbetet på dennes kompositioner ”1984” och ”Strano”.
Numera är han själv pedagog: han undervisar kompositionseleverna vid Musikhögskolan i Malmö i elektro-akustisk musik. Sedan våren 1990 är han ordförande i Fylkingen.

Beställning för skolkonsert
Häromåret beställde Svenska Rikskonserter en komposition för Stockholms saxofonkvartetts räkning. Saxofonkvartetten arbetar oförtrutet med att utveckla ny repertoar och behövde ett nytt verk för en skolkonsertturné på mellanstadiet i Stockholms län december 1990. Altsaxofonisten Jörgen Pettersson, som hade ägnat Rydbergs Illuminated Bodies för saxofon och tape ett kärleksfullt studium och åtskilliga virtuosa framföranden, föreslog Bo Rydberg för uppdraget.
Kvartetten fann i honom mycket riktigt en intressant relation att utveckla. Bo Rydberg komponerade elva minuter musik för fem saxofoner (från sopran till bas), diverse mindre slagverk (bland annat en hammare och en gatsten) och elektronik; stycket heter Link/Sequence.

Ej tillrättalagt
En beställning till en komponist under utveckling är alltid spännande. I det här fallet var det intressant att se hur tonsättaren skulle tackla beställningsuppdragets inriktning på skolkonserter på mellanstadiet. Det visade sig att varken Bo Rydberg eller saxofonkvartetten var intresserade av att utöka den sorgliga raden av tillrättalagd barnmusik. ”Kombinationen av alla instrumenten och den elektroniska apparaturen borde vara tillräckligt intressant. Alla kommentarer som vi har fått från barnen bekräftar det”.
Rydbergs generella förhållningssätt till ändamålet är karakteristisk. ”Komposition är för mig inte ändamålsbestämd, utan är något som måste göras. Jag försöker inte vara enkel.”
Med en likartad attityd komponerade han 1986 Event; Action för elva instrument för en grupp ungdomliga amatörer i Lerum, Lerums Kammarblåsare. I Event; Action tar Bo Rydberg ingen annan hänsyn till amatörerna än att stämmorna instrumenttekniskt inte är särskilt avancerade. I detta verk har f.ö. datorn använts för att komponera ut ett rumsligt förlopp.
En annan ledtråd till Bo Rydbergs syn på musikens funktion ger undertiteln till trion Sultana för basklarinett och stråkar: ”rheme I”. Rheme är inom informationsteoretisk terminologi ett tecken som kan betyda något utan att nödvändigtvis göra det. Titeln till Self/Model för gitarr och tape anger däremot mera entydigt ett slags innehållslig inriktning. ”Self” står enligt Bo Rydberg för det introverta, rekursiva, självbespeglande.

Förändras i dialog
Link/Sequence är åtminstone tillsvidare ett work-in-progress. Stycket har nu spelats ett femtontal gånger och har hela tiden förändrats och utvecklats i en dialog mellan tonsättare och musiker. Stockholms saxofonkvartett är en stimulerande samarbetspartner. ”Kvartettens entusiasm för det nya och okända ger idealiska förutsättningar!”
Utvecklingsprocessen fortsätter alltså länge efter det att partituret ”fullbordats”. ”Den här sortens musik förutsätter ett samarbete med musikerna. Elektronikdelen ligger fast som ett grundmaterial – det är framför allt saxklangerna man kan jobba vidare med. Det finns ingen chans att veta i förväg hur kombinationer av instrument och elektronik kommer att fungera. Det är oförutsägbart”.

Nyckelbegrepp
Link = länk. Länken, kedjan, är ett nyckelbegrepp i Bo Rydbergs komponerande. Några verktitlar understryker detta: Link/Sequence, Cadena (=kedja) och Caravan. Hans kompositioner är sammansatta av korta sektioner som länkar i varandra på olika sätt. I Link/Sequence heter sektionerna Connect - preLINK I - 1 st filter/a - preLINK II - Ist filter/b - Chain - LINK- postLINK - 3rd filter - Disconnect.
Det finns en utveckling i musiken, från inledningens rytmiska och klangliga impulser till den centrala LINK-satsens fugaartade kontrapunkt. Länk-formen, länk-tänkandet appliceras framför allt på de klangliga förloppen, horisontellt och vertikalt. I Link/Sequence skapas exempelvis länkar av viskade fonem, hammare-mot-gatsten, synt och en rad olika artikulationssätt på saxofonerna. I tidsled eftersträvas däremot ingen sammanlänkning; i skarvarna mellan sektionerna inträffar ofta ganska abrupta förändringar.
Länkstrukturen är ett viktigt element i kompositionsprocessen, men begreppet tycks mig inte ge mycken ledning åt lyssnaren, i synnerhet som det händer att Bo Rydberg i ett styckes slutliga redigering ”klipper sönder” sina kedjor.
Man kan i detta hänseende ta Caravan som exempel – ett stycke för oboe och tape som Bo Rydberg komponerade 1985/86 för Helen Jahren.
Både oboe- och tapeparti byggdes med länkteknik upp som långa, sammanhängande crescendon. De klipptes sedan med sax i småbitar och stuvades om – vart och ett av partierna på sitt sätt. Detta ger tape-stämman ett slags översiktlig ABA-form, medan oboestämman strötts som moment-fragment över tiden. ”Musik är tidlös – som en platta i tiden, ett skikt man kan ta ut och titta på. Ett stycke på tio minuter är ackumulerad klang utbredd i tio minuter. Idén, konceptet, är en blixt. Längden har bara praktisk betydelse. Musik är platser mer än tid.”

Dialog med datorn
Mycket av kompositionsarbetet är för Bo Rydberg en dialog med datorn. Sedan 1977-78 har han sysslat med datorprogrammering. Datorn är för honom – liksom för de flesta andra datorkomponister – en partner, som svarar på frågor och anmodas komma med förslag. Men svarens användbarhet är i hög grad beroende av hur man ställer frågorna. ”Jag tycker att jag efter hand har blivit ganska bra på att ställa frågor”.
En klassisk historisk parallell till datorns assistentroll finner man hos Jean-Baptiste Lully; han hade för all del inte tillgång till någon dator, men anlitade elever till att fylla i de relativt likgiltiga mellanstämmorna i en femstämmig stråksats. Självfallet har datatekniken ingenting med temperaturen i hans musik att göra.

Musiken skulpteras

Däremot är det karakteristiskt för Bo Rydberg att han relativt sällan komponerat ”ren” elektronmusik. Han tycker att den lätt blir alltför statisk. Han bekänner sig uttryckligen till den franska musique-concrète och arbetar helst med inspelade ljud som bearbetats eller analyserats och resyntetiserats. I denna ljudvärld påminner komponistens arbete mycket om skulptörens: i en given ”stenstod av ljud” skulpteras musiken fram. Materialet i stenstoden kan variera: i Self /Model används mest ljud från en triangel, i den charmanta , et je danse för cello, liveelektronik och tape har tape-delen delvis ritats med UPIC-penna i Xenakis laboratorium i Paris och i tape-stycket Cadena är ljudmaterialet 10 sekunder kedjerassel, 0.1 sekund knack mot planka och 1 sekund nagelskrap mot träbit.

Levande uttryck

Bo Rydbergs musik är välkontrollerad och ofta återhållen i uttryck och utspel. Men det är uppenbart att den syftar till ett levande uttryck. För mig tycks det framför allt uppstå i spänningstältet mellan artist och elektronik.
Många av hans kompositioner odlar just detta slags kontrapunkt. I ett verk som Illuminated Bodies för saxofon och tape bygger saxofonisten med en delvis ur jazzen sprungen artikulation och frasering successivt upp en hög temperatur med stor uttryckskraft. Oboestycket Caravan och cellostycket , et je danse tycks ha kalkylerat in Helen Jahrens respektive Mats Rondin lätta, nästan lekfulla virtuositet. Att Bo Rydberg sedan tar avstånd från publiktillvända attityder utesluter inte att han också räknar med att lyssnaren i sitt inre skall bidra med sin stämma till kontrapunkten.


2017-12-14

från »


2017-09-13

Vi »


2017-09-05

Kammarmusik, solokonserter,
»


 
Kontakt Länkar STIM IAMIC Stipendier Om STIM/Svensk Musik Tekniska krav