Georg Riedel låter genrerna färga varandra

Publicerad: 2005-07-01 av Sebastian Tiger

Georg Riedel är kompositören bakom succéer som "Idas sommarvisa" och "Sjörövar-Fabbe", men en gång i tiden, berättar han, tålde han inte visor.


- Jag avskydde visor, även barnvisor. Det ändrades när jag träffade Astrid Lindgren och fick se på vilket allvar hon tog barnkultur. Hon lärde mig också hur viktigt det är att det man skriver för barn också tilltalar vuxna.

Dessa kunskaper har han sedan dess praktiserat i en mängd barnproduktioner. Han har skrivit musik till en rad Astrid Lindgren-filmer och dessutom till texter av bland andra Barbro Lindgren (Nu sjunger näktergalen), Gunilla Bergström (Alfons Åberg) och Lennart Hellsing (Bananvisor).
Både jazz och konstmusik

Men Georg Riedels musik omfattar mycket mer än barnvisor. Hans ursprungliga hemdomän är jazzen, men till denna har han lagt konstmusiken som sedan länge är en självklar del av hans uttryck. Denna musikaliska dubbla hemvist har gjort att han numera tillhör den lilla skara upphovsmän som är medlemmar i både populärmusikkompositörernas organisation, SKAP, och konstmusiktonsättarnas organisation, FST. Att han haft framgång i båda lägren bekräftas av att han i sommar får ta emot både Lars Gullin-priset och Hugo Alfvén-priset.

Den första kompositionen skrev Georg i tidiga tonåren. I den åldern upptäckte han också jazzen, vilket ledde till att han bytte instrument från fiol till kontrabas. Från mitten av 1950-talet spelade han med Lars Gullin och Arne Domnérus, och det var då som han också på allvar debuterade som kompositör och arrangör. Senare har han spelat med bland andra Jan Johansson, Stan Getz och Radiojazzgruppen.

Självlärd tonsättare
Som tonsättare är Georg Riedel självlärd. När han gick på musikhögskolan bestämde han sig för att, parallellt med kontrabasstudierna, lära sig komposition på egen hand.

- Jag studerade partitur och sedan tog jag faktiskt två lektioner för Karl-Birger Blomdahl, men fortsatte inte. Jag tyckte att undervisningen var alldeles för hård.

Det har funnits ögonblick då han saknat kompositionsutbildningen han aldrig fick; stunder då han önskat att han hade haft en större hantverksmässig skicklighet.

- Dessutom hade jag nog, om jag fortsatt, varit mer strukturerad i mitt arbete än vad jag är i dag. Å andra sidan hade risken varit stor att jag slukats av konstmusiken. Då kanske jag inte haft vare sig jazzen, visan eller de framgångar de gett mig.

Vill blanda genrerna
Men så blev det inte, och Georg berättar att han har svårt att tänka sig att komponera utan att blanda genrerna. Han har aldrig velat välja en genre på bekostnad av en annan, utan tvärt om strävat efter att de ska färga av sig mot varandra. Han skriver gärna för besättningar där ensembletyperna blandas, till exempel symfoniorkester med jazzgrupp.

Tidigare var det svårt att arbeta på det sättet, berättar han. Självklara öppningar mellan jazzen och konstmusiken saknades oftast. I dag är gränserna inte alls lika tydliga - det går utmärkt att komma till en symfoniorkester med jazzmusik. På 60-talet fick man gå andra vägar om man ville blanda de musikaliska uttrycken. Olika typer av scenisk musik och filmmusik var områden där genrerna kunde mötas. Dit drogs Georg Riedel.

I början av 60-talet fick han för första gången möjlighet att skriva musik till balett. Han var sedan tidigare fascinerad av dans och fick nu prova på att skriva längre stycken än de treminutare som varit standard inom jazzen.

- Det var befriande att få skriva längre låtar och att dessutom få möjlighet att blanda uttryck från olika genrer.

Balettmusiken har sedan följt honom under karriären. Tv-baletten Riedaighlia (1967) belönades med Prix Italia. Den senaste baletten han skrivit är "Pippi Långstrump" som gavs på Stockholmsoperan under våren och som återkommer i höst.

Men det var genom filmmusiken Georg Riedel skulle komma att få sitt stora publika genombrott även utanför jazzen. En av de första filmerna som han skrev musik till var Stig Dagermans "Bröllopsbesvär" (1964) i Åke Falcks regi. Sedan dess har det blivit ett femtiotal filmer, där förstås Astrid Lindgrens filmer om Pippi, Emil och Bullerbyn är de mest kända.

Texten och språket viktigast
I dag är nästan all musik som Georg Riedel skriver beställd på förhand. Därför vet han oftast vilka musiker som kommer att framföra den. Det ger honom viktiga impulser i kompositionsarbetet, men i ännu högre grad inspireras han av det skrivna ordet.

- Texten och språket är min viktigaste inspirationskälla. För mig är texten minst lika viktig som musiken och helst vill jag att framförandet av mina sånger ska gränsa mot teater.

Georg Riedel har tonsatt en rad svenska diktare, bland andra Karin Boye, Gunnar Ekelöf och, nu senast, Tomas Tranströmer. En dröm han har, är att få göra en cd med barnvisor som bygger på Kristina Lugns texter. Om en sådan produktion blir verklighet är nog chansen stor att nya riedelska succévisor föds.

Mattias Franzén


2017-12-14

från »


2017-09-13

Vi »


2017-09-05

Kammarmusik, solokonserter,
»


 
Kontakt Länkar STIM IAMIC Stipendier Om STIM/Svensk Musik Tekniska krav