STELLAN SAGVIK: ÖDESSPEGELN - Första stapplande stegen

Publicerad: 2001-06-26 av Stellan Sagvik

Uppsala Musikdramatiska Studio har gjort sig känd genom satsningar på barockopera. Nu gör man helt om och arbetar på ett nyskrivet, svenskt verk, Ödesspegeln av Stellan Sagvik. Tonsättaren berättar här om den slitsamma tiden för iscensättningen och om glädjen i det fria arbetet.


I MusikDramatik 5/6 1982 skrev jag om Uppsala Musikdramatiska Studios (UMS) verksamhet, då främst inriktad på barockopera och Henry Purcell. Jag frågade de konstnärliga ledarna om de kunde tänka sig att vidga perspektiven, kanske samarbeta med någon nutida komponist eller producera nyare verk. De svarade att nästa säsong mycket väl kunde ge prov på något sådant.

Och visst; i slutet av september 1982 tog regissören Katarina Ehnmark kontakt med mig och frågade om jag ville skriva för gruppen. Jag hade redan tidigare börjat fundera på att omarbeta ett av mina sex år gamla verk och denna idé sammanföll nu med Katarinas önskemål om något "operaartat med mörk dramatisk känsla och mycket kör".
I början av oktober träffade jag resterna av "Purcell-ensemblen" och berättade om min idé, som alla gillade. På senhösten skrev jag så ett dovt verk med mycket burleskerier och clowninslag och handlingen förlagd till ett medeltida bondesamhälle.

MAGISK SPEGEL

I prologen ser man en vacklande gestalt, en soldat - på en dimmig myr.
I första scenen presenteras ett brokigt galleri av människor på ett bondbröllop, bruden är höggradigt gravid och hetsas av sin nyblivne make att dansa så hon nästan mister sitt barn. Bröllopsgästerna dansar och grälar, drängarna sjunger sina dryckesvisor och mitt i röran släpas soldaten, som byfånen funnit på myren, in på gården. I fickan har han en spegel om vilken legenden berättar att den för med sig olycka och död för den som speglar sig däri, om denne kommit över spegeln oärligt. Däremot ger den tröst till sådana som fått den i gåva. Brudgummen skänker spegeln till sin brud.
I andra scenen ser vi hur bruden speglar sina tankar i spegeln och därigenom kommer underfund med sina problem. Hennes yngre syster, Linnea, som springer benen av sig efter en av de drickande drängarna, dyker upp och bruden förmanar henne att inte hamna i samma belägenhet som hon själv. Bruden skänker henne spegeln.
Med spegelns hjälp försöker Linnea få rätsida på sina känslor för Dräng-Agust. På en marknad smyger hon på honom, för att ge honom insikt om sin kärlek till honom. Mitt i larmet av marknadsutropare och handlande flanörer på torget finner Agust spegeln, men hans vän Dräng-Gusav pikar honom för "frökenpinaler" och Agust hinner aldrig spegla sig i glaset.
Ett gycklartåg dyker upp med en clown och några akrobater, kasperteater och spåkärring. Gycklarna berättar i sitt spel om "de svarta", det hot som genom hela operan finns latent "på andra sidan älven". Under clownerierna stjäl spåkärringen spegeln ur Agusts ficka, men gör också misstaget att försöka sig på en soldats penning-pung. Hon upptäcks, gycklarna flyr, men spåkvinnan blir kvar. Förhäxad av hennes skönhet försvarar soldaten henne mot de uppretade byborna. Då hon blivit ensam i sitt spåtält rånas hon på både pengar och spegel av "figuren", en vinddriven själ som gör misstaget att se sig i spegeln, där han ser sin egen död. Han blir nedklubbad av Dräng-Agust som får syn på "sin" spegel i "figurens" hand. Men Agust tappar spegeln i fyllan och en blind spelman snubblar över den.
Soldaten återkommer senare och ser spegeln, som hamnat i spelmannens hand och sliter den från honom. Han hör regementets trumpet kalla honom till fronten och då han kastar en blick i spegeln, ser han bara en dimmig myr med en vacklande gestalt.
Handlingen kan lika väl utspelas idag som på medeltiden. Frågan blir; kan jag påverka skeendet, eller snurrar skivorna alltid vidare? Har det någon betydelse när jag kliver på i livet? Överfört till idag: Skulle fru X klarat sig från att krocka med tåget om hon fötts en sekund tidigare? Hur hade i så fall världen sett ut idag?

UPP I RÖK

På nyårsafton 1992 blev "Ödesspegeln" färdig. I januari började Uppsala Musikdramatiska Studio arbeta, men med bara 8 sångare. Alarm! Rundringning.

Veckan därpå var vi 30 stycken, kollationerade igen, improviserade över scener och roller. Regissören Katarina Ehnmark började sitt arbete och själv satte jag igång att repetera köravsnitt, känna på vissa solopartier och försöka hitta hugade solister i ensemblen.
Ett klavérutdrag är väsentligt för att repetera ett nytt verk som inte finns inspelat, själv hann jag inte, men villiga själar skulle dela på arbetet. Men det dröjde och dröjde och dröjde. Allt blev seg-arbetat. Influensa, sjuka djur, sjuka barn, etc gjorde att vi såg vår dröm om en majpremiär gå upp i rök.
Allt kändes hopplöst. Mer och mer framstod behovet av att få höra musiken, orkestern, och efter att ha börjat jaga musiker i början av februari, skrivit stämmor och letat lokal, lyckades jag i slutet av mars få ihop samtliga 15 man i orkestern för att göra en genomspelning på band. Med en flerspårsbandspelare trallade jag själv in alla sånginslag till orkesterns ibland halvhavererade toner och presenterade resultatet på UMS första stora koncentrationshelg i slutet på mars.
Det visade sig gå att hjälpligt sjunga till vissa delar av inspelningen, och nu, i skrivande stund, känns allt mer positivt. Vi har flera sångare på "ingång", vi har ett ljudande band, ett klart klavérutdrag, även om vi fortfarande saknar pianist... Vi har en mycket positiv kärntrupp på 15 personer, och vi har en premiär uppskjuten till september, med allt vad det innebär av ökad repetitionstid.


EN TONSÄTTARES DAGBOK

25 sept. KE ringde. Diskussion.
Skickade manus på Spegeln version 1.
11 okt. Möte UMS-ensemblen. Introducerade Spegeln. Ca 10 personer. OK.
12 okt. Start av partitur.
20 nov.Planering, rolltyper-genomgång, allm diskussion och spån med KE
28 nov.Rep med UMS. Vi provade Skördekören. Jag berättade intrigen.
5 dec.Kollationering av manus. Sångprov med aspiranter. Några förslag till rollinnehavare.
31 dec. Partituret klart.
9 jan. UMS-träff med 8 sångare. Kris. Rundringning. Ekonomisnack.
15 jan. Stämskrivning med 8 stycken i biblioteket.
16 jan. Läsning av manus i roller med 28 stycken. Improvisationer av scener. Rollimprovisationer "före-efter". Alla lämnade önskemål om roller.
23 jan. 20 st. Jag presenterade alla solosånger. Rep av Skördekör. Rep med tre solister
30 jan. Årsmöte. Indelning i grupper (PR, ekonomi, dekor, lokal etc). Rep av Skördekör. Sceneriläggning och dans. Solistrepetition.
6 feb. Festdansrep + Skördekör. 17 stycken. Prat om musiker.
13 feb. Brudkörrep, Festdans och Skörden. Solistrep.
17 feb. Telefondiskussion om kläder med Viola Germain.
20 feb. Fler avhopp. Två timmar diskussion om tidpunkt för premiär. Beslut skjuta på den till september. Sceneriläggning på Skörden och efterföljande dialog. Två flöjtister kom och kollade stämmor.
27 feb. Brudvals och Festdans. Klavérutdraget "nästan" klart.
30 feb. Jagade musiker per telefon. Halva styrkan klar.
6 mars. Sceneriläggning av Scen i Bild l (halva) Kören agerade, jag sjöng samtliga roller och kör. Två nya tenorer. Klarinettist kom och kollade stämma. Trombon backade ur.
9 mars. Jagade musiker. 90% klart. Lämnade äntligen klavérutdrag till kopiering.
13 mars. 12 stycken. Öken trots klavérutdrag. Svårt utan pianist. Vissa sångare mycket skeptiska till höjdtoner. Vill hoppa av.
20 mars. Inspelning av orkestern. Dukning 6:50-9:30 Inspeln till 14:40. Klippning av band till 03:00. UMS fler avhopp. 15 "trogna". Diskuterade tidpassning och energi.
25 mars. Jag sjöng in all sång på 4-kanalaren.
26-27 mars. Koncentrationshelg. Genomlyssning av bandet. Reaktioner. Uppsjungning och genomdrag av alla körpartier. Lunch. Eftermiddag. Koreografi och scenerier.
27 mars Söndag: Körsånger till orkesterbandet. Hyfsat men svårt med tempi. Genomgång av 11 "skarvbitar" för kören. KE berättade om gycklarspelet, gycklargänget visade några trick och lite akrobatik. Koreografi och körer. Genomgång och tipsning för instudering med solisterna.

Premiären blev av till sist sista september och operan spelades fem gånger, i en skolaula i utkanten av Uppsala. Publiken var mycket positiv och efter premiären applåderades det i 3 minuter och 25 sekunder - starkt av en publik på drygt 50 personer!
Recensionerna (i alla fall en...) var översvallande. Mycket roligt efter ensemblens slit.

av Stellan Sagvik
(Först publicerad i MusikDramatik 1983)


2017-12-14

från »


2017-09-13

Vi »


2017-09-05

Kammarmusik, solokonserter,
»


 
Kontakt Länkar STIM IAMIC Stipendier Om STIM/Svensk Musik Tekniska krav