Ett samtal om PÄR LINDGRENs Mimesis

Publicerad: 2001-10-10 av Stellan Sagvik

av Hans Lunell (Tidigare publicerad i Nutida Musik nr 3, 1986/87)


Frukta inte dualismen,

den är fruktbar
Ett samtal om Pär Lindgrens Mimesis


Pär Lindgren har gjort sig bemärkt som tonsättare av både elektroakustisk musik och ren instrumentalmusik, men där finns även verk för röst eller instrument och band. Titlarna är ömsom svala och formella, såsom Elektrisk musik eller Det andra rummet, ömsom romantiska och laddade, såsom Den förstenade och Shadowes that in darknesse dwell, ömsom rebusartade eller gåtfulla, såsom Houdinism. Pär Lindgren har baserat stycken på engelsk renässansmusik, liksom på utdata från egenhändigt konstruerade och programmerade datorprogram. Här står gammalt och nytt, tekniska hjälpmedel och starka känslor sida vid sida.

När vi träffas för att tala om hans nya stycke kommer samtalet naturligt in på denna dualism:
– Ja, jag är kluven som människa – det finns ett starkt emotionellt drag i allt jag gör, men samtidigt har jag en uttalad rationell, strukturalistisk sida. Jag är kluven precis på mitten.
Jag frågar då hur denna kluvenhet påverkar hans komponerande. Stör de båda sidorna i hans personlighet varandra? Hämmar rationaliteten fantasin? Bryter spontaniteten in och raserar det kalkylerade?
– Nej, jag tror det är positivt. Visst kan det vara besvärligt för en själv ibland, eftersom man får en tvivlande, ifrågasättande attityd till det man gör och tvingas att reflektera över det många gånger. Men samtidigt är det spänningen mellan dessa poler som gör det intressant – både själva arbetet och resultatet. Jag tror inte det skulle vara roligt att skapa utan den.
När man, såsom Pär Lindgren ofta gör, konstruerar datorprogram för vissa aspekter av kompositionsarbetet, blir naturligtvis kontrasten mellan det konstruktiva och det intuitiva mycket påtaglig, eftersom programmet representerar den renodlat konstruktiva aspekten.
Vi talar om detta och om den skapande processen. Hur tanketrådarna inför ett stycke samlar sig och glimmar till i en idé – en idé som i allmänhet har både form- och innehållsaspekter, både konstruktiva och intuitiva sidor, både syntax och semantik.

Pär berättar att han, innan han griper sig an arbetet med det egentliga stycket, genomgår en utforskningsfas, under vilken verkets konstruktiva idéer undersöks. Pär fokuserar då gärna en aspekt åt gången för att ta reda på vad en viss konstruktionsprincip erbjuder för möjligheter. Det är under denna fas som program utvecklas och resultatet är ett antal kompositionsetyder, som är mer eller mindre utvecklade och som kan befinna sig på alla stadier mellan det första utkastet och ett färdigt stycke.
När denna fas är över och konstruktionsprinciperna sitter i ryggmärgen kan arbetet med det stora verket ske spontant, i en fri rymd.
Så småningom leder samtalet in mot frågan vad musik består av, musikens material, dess beståndsdelar och hur de fogas samman. Pär är mycket kritisk mot modernismens parametertänkande, som han anser vara föråldrat och förlegat. Det är en återspegling av ett naturvetenskapligt tänkande, som möjligen kan användas för att förklara vissa fenomen och för att styra och kontrollera världen.
– Men vi upplever inte världen som en samling parametrar som förändras oberoende av varandra. För oss är världen fylld av objekt och gestalter som växer, samspelar, förändras, försvinner. Varje objekt rymmer i sig alla parametrar och det är när specifika kombinationer av parametervärden hålls relativt konstanta som gestalter kan uppfattas.
För Pär är musikaliska objekt fundamentala, med klara, påtagliga egenskaper såsom volym, massa, färg och energi. De existerar i ett rum, en tankerymd eller ett inre universum.

Vi närmar oss långsamt och i stora cirkelrörelser det stycke vi träffats för att tala om. Och se – allt vi har berört betyder något för det.
På den konkreta nivån laborerar Pär med just objekt och gestalter. Han låter musikaliska objekt transformeras i varandra, splittras i flera, som går sina egna vägar, uppstå ur ett töcken, förenas, vittra sönder. Ett viktigt inslag är utvecklingar som successivt låter objekt klarna till lätt identifierbara gestalter. Inte olikt, för övrigt, hur lösa hugskott kan klarna till bestämda idéer och uppslag.
För att undersöka hur objekt och gestalter skulle kunna transformeras enligt intentionerna, utvecklade Pär på ett tidigt stadium datorprogram för att underlätta experimenterande. Där används statistiska processer, bl a slumpartade förändringar. Även för detta stycke finns alltså ett antal etyder som belyser olika aspekter, metoder och tekniker. Därefter har emellertid programmen lagts åt sidan och komponerandet varit fritt.
När vi så till slut kommer fram till de övergripande idéerna bakom stycket, visar det sig att det – på ett plan – gestaltar precis den dualism mellan rationellt och emotionellt som vi inledde vårt samtal med. Det är ingen våldsam konflikt det rör sig om; stycket är mestadels lågmält. Men spänningen finns där, även om den är återhållen och lika mycket befruktande som fronderande. Spontana avsnitt och linjer kan stå sida vid sida med och löpa parallellt med hårt styrda utvecklingar.
Stycket gestaltar ett tillstånd inom vilket utvecklingar sker efter olika linjer. På det sättet sällar sig detta stycke till den familj av stycken i Pärs produktion som hämtat inspiration ur psykologiska modeller och problemställningar: Rummet, Det andra rummet, Den förstenade och Houdinism.


2017-12-14

från »


2017-09-13

Vi »


2017-09-05

Kammarmusik, solokonserter,
»


 
Kontakt Länkar STIM IAMIC Stipendier Om STIM/Svensk Musik Tekniska krav