Tony Nilsson – workaholic med smak för åttiotal

Publicerad: 2008-01-15 av Sebastian Tiger

Hårspray. Zebrarandiga tights. Jättestora trummor som ekar i en flygplanshangar. Tony Nilssons sånger framkallar inte alltid de mest angenäma bilderna. Men så låter de också ofta som moderna nyinspelningar av åttiotalets superproducerade AOR-hjältar som ASIA, Journey och Tonys egen hjälte Mutt Lange. Ta ”Idol”-Ola Svenssons hösthit ”S.O.S” som exempel: Popmusik utmejslad in i minsta detalj, från den klassiska melodin till avslutningens fyrverkeri med tonartsbyten och sinnrika körarrangemang. Slutresultatet hamnar någonstans mellan Bryan Adams ”Run To You” och Max Martins fluffigaste rocklåtar.


I vår är Tony Nilsson bland annat aktuell med Olas Schlager-SM-bidrag ”Love In Stereo” och ”Jag hatar dig”, som han skrivit åt gamla Fame Factory-deltagaren Alexander Schöld. Att han skulle vara låtskrivare var dock inte tanken från början, då skulle han bli popstjärna själv.

- Jag höll på med hockey och fotboll först men efter att jag skaffat en gitarr på högstadiet blev det musiken. Jag gick musikgymnasiet och var på väg till musikhögskola men blev så förbannad på alla lärare på gymnasiet som tyckte att man gjorde ”fel”. Så jag startade ett band istället och har försökt bli popstjärna sedan dess. Tills jag gav upp för ett år sedan för att bara skriva låtar åt andra.

Hur skiljer sig det att skriva åt andra än sig själv?

- Om man skriver åt sig själv gör man det nog väldigt svårt för sig själv. När man är artist vill man vara seriös och ha trovärdighet, då måste man stå för varenda ord man skriver. Jag vet flera skitgrymma artister som skulle må bra av att inte skriva åt sig själva.

Vad har du för låtskrivarförebilder?

- Absolut är det Mutt Lange, finns ingen som är i närheten. Sedan finns det lite mer moderna typer som Timbaland och Max Martin, som också är väldigt bra. Men jag har alltid älskat åttiotalsmelodier, det är sådan musik jag alltid veat göra. Titta bara på Stock Aitken Waterman-grejerna som gjorde säkert hundra hits byggda på exakt samma ackord. Det var statiskt och stelt men svängde ändå på något sätt.

Det är inte bara estetiken han delar med Mutt Lange, han jobbar också med samma maniska perfektionism som fick Lange att spela in varje gitarrsträng för sig på AC/DC:s ”Back In Black”, eller lägga på femtio sångstämmor på Def Leppard-hitsen.

- Jag sitter i samma studio som David Stenmarck och E-Type och de tror ju att jag bor i studion. Jag kommer dit sju på morgonen och åker hem med sista tunnelbanan. Om jag tar ledigt blir jag uttråkad och vill börja jobba igen. Jag glömmer bort att äta. Och jag tycker synd om min tjej…men hon hänger med mig i studion varje dag.

Tycker du om att jobba med andra?

- Jag jobbar mycket med andra men de som det funkar bäst med är de som låter mig bestämma allting. Jag jobbade med en amerikan som blev så förbannad på att han inte fick något att säga till om så det slutade med att vi gick och drack öl istället.

Är det främst textförfattare du jobbar med?

- Jag skriver faktiskt texten själv för det mesta. Med S.O.S. gillade skivbolaget först inte att ha just en refräng med uttrycket ”S.O.S.” så vi tog in en amerikansk textförfattare som skulle skriva en annan text. Men till slut så var det den ursprungliga refrängen som funkade bäst. Och det är så det funkar, femtio procent av gångerna är det första som kommer in i huvudet det som blir refrängen.

Sebastian Suarez-Golborne


2017-12-14

från »


2017-09-13

Vi »


2017-09-05

Kammarmusik, solokonserter,
»


 
Kontakt Länkar STIM IAMIC Stipendier Om STIM/Svensk Musik Tekniska krav