Sarah Assbring: ”Låtskrivandet är en sofistikerad lek”

Publicerad: 2006-07-01 av Sebastian Tiger

Sarah Assbrings musik beskrivs ofta som melankolisk, men det är inte dess viktigaste egenskap, förklarar Sarah, som jämför låtskrivandet som en sofistikerad lek. I den finns också utrymme för att ironisera över den påstådda melankolin.


- Jag vill inte uttrycka en enda tydlig känsla utan gillar tvära kast. Jag vill inte att lyssnaren ska tänka ”Det där var väl en sorglig liten sak”. Därför försöker jag alltid föra in kontrasterande material för att ge en ambivalent färgning åt mina låtar. Målet är att man ska känna sig upprymd av min musik, att musiken ska ge livslust. I annat fall skulle jag dränera mig själv.

Som liten älskade Sarah alla musikinstrument, men pianot utövade en särskild lockelse på henne. Hon var helt avskärmad från omvärlden när hon satt vid instrumentet och utforskade dess möjligheter. Pianolektionerna upplevde hon däremot som lustdödande. Hon lärde sig det hon ville lära sig, men fejkade notläsning – hon tittade på noterna men spelade i själva verket på gehör.

Ville inte tolka andras musik

Sarah började tidigt att skriva melodier till egna texter. Men det var när hon startade egna band på högstadiet och gymnasiet som hon började skriva egen musik på allvar.

- Jag ville inte ägna mig åt att tolka eller lära mig det andra hade skrivit. Jag ville skriva egen musik.

Trots att de olika bandprojekten präglades av kompromisser och bristande ambitioner, så menar Sarah att de var nödvändiga för att forma henne till den soloartist hon är i dag.
I slutet av nittiotalet träffade hon sin sambo, Philip. De började arbeta tillsammans och har i dag en gemensam studio. Philip är också aktivt involverad i inspelnings- och produktionsprocessen kring Sarahs soloprojekt.

Hunden från havet

Sarahs solokarriär föregicks av en kris. Hon hade hamnat i ett tillstånd där hon inte längre tyckte att hon kunde skriva. Vägen tillbaka blev lång och inleddes med att hon fick ett stipendium från Stim.

- Jag vill verkligen tacka Stim för detta. Det gjorde det möjligt för mig att åka bort ett tag, vilket bidrog till att jag så småningom hittade tillbaka till skrivandet.

På en strand i Spanien mötte Sarah en ensam hund. Mötet kom i efterhand att symbolisera hennes återvunna lust att skriva, och fick därför ge namn åt hennes soloprojekt ”El perro del mar” (Hunden från havet).

Sarah berättar att hennes lust att skriva fortfarande kan gäcka henne.

- Men numera vet jag att den kommer tillbaka, och när den gör det så är den som en storm av energi som kastar sig över mig. Då gäller det att jag agerar omedelbart och skriver ned mina idéer. Sedan följer en samlarperiod då jag känner mig som en ekorre. Jag samlar på mig allt som kan komma till användning.
När samlarfasen är över och materialet fått vila en tid, sätter hon sig och arbetar med det för att se om det har potential att utvecklas. Ibland går arbetet fort medan det andra gånger är ganska komplicerat och tidskrävande, men hon blir inte oroad av att arbetet i bland är mer krävande och mindre spontant.

- Tvärtom. Jag tycker om att arbeta hårt för resultatet. Det känns som riktigt komponerande då.
Sarah beskriver sina texter som enkla och repetitiva, minimalistiska med bluesdrag. Det är en form hon gillar, och hon tror att hon kommer att stanna vid den. Hennes musik är också, formellt sett, rätt enkelt uppbyggd. Oftast bygger den på två-tre ackord kring vilka hon arrangerar och bygger upp låten. Hon menar att det går att bygga mycket utifrån ett begränsat material.

Hunden snart lös i hela världen

Sarah har aldrig tyckt om att spela live. Det är den inspelade musiken som är hennes medium.
- Det har inte med scenskräck att göra utan har sin grund i praktiska överväganden. Jag vill skapa en värld av illusioner och ljud som äger rum i den inspelade musiken. Detta är nästan omöjligt att återskapa i ett livesammanhang.

Sarahs första kommersiella soloplatta ”Look! It’s El Perro Del Mar” kom förra året, men Sarah vill inte kalla den en debutplatta.

- Nej, det är snarare ett samlingsalbum. De flesta låtarna hade jag släppt tidigare som mp3-filer eller på cd-r. För mig kändes de produktionerna lika ”riktiga” som en kommersiellt utgiven cd. De gav mig dessutom möjlighet att ha kontrollen över hela produktionen från början till slut.

Nu har plattan släppts i övriga Europa och inom kort följer resten av världen. Därefter, i höst eller vinter, är det dags för ett nytt album. Det blir inga försläpp av mp3-filer den här gången, berättar hon, utan skivan kommer att släppas direkt i sin helhet.

Mattias Franzén


2017-12-14

från »


2017-09-13

Vi »


2017-09-05

Kammarmusik, solokonserter,
»


 
Kontakt Länkar STIM IAMIC Stipendier Om STIM/Svensk Musik Tekniska krav