Morthenson har ställt sig främmande till en alltför entydig stilprägel. Typiskt för hans verksamhet är växlandet mellan flera områden för skapande arbete: musik, men också film/TV eller författarskap. I hans essäer kan man finna uttryck för hans personlighet som är väl jämförbara med hans musikaliska verk. Skribenten Morthenson är kritisk, polemisk, pessimistisk - men framför allt möter man ett intensivt försvar för den frie konstnärens position i vårt kulturliv.

I tidiga kompositioner har han bl a givit uttryck för sin idé om “nonfigurativ musik“, koloristiskt utvecklad men medvetet uttryckslös som svar på negativa samhällsintryck. En senare period präglades av “metamusik“, där man möter kritiska anspelningar på skiftande genrer: opera, kyrkomusik, militärmusik etc. Trots Morthensons stilbyten finns särpräglade element som återkommer och ger honom en oförliknelig identitet i den nya svenska musiken. Till exempel de fragmentariska och frusna satsstrukturerna, de suggestiva inslagen av traditionella klanger i förlopp som annars äger frän eller upplöst, disig harmonik. På ett personligt sätt har han också hävdat att det traditionella hantverket är otillräckligt för den radikalt syftande konstnären. Om det är sant kan diskuteras, men Morthensons konst lever otvivelaktigt minst lika mycket av hans känslomässiga inlevelse i det musikaliska materialet, som av en strikt teknisk utformning.
Hans-Gunnar Peterson. Foto Lars Torndahl