Pär Lindgren
PÄR LINDGREN föddes i Göteborg den 16 januari 1952. Han studerade komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för Gunnar Bucht och Lars-Gunnar Bodin, där han sedan 1980 även själv undervisar; sedan 1998 som professor vid kompositionsutbildningen. Komponerandet var inledningsvid inriktat på elektronmusik. Verk som Elektrisk Musik samt triptyken Rummet, Det andra rummet och Houdini uppmärksammades tidigt.
Efterhand har Lindgrens intresse alltmer kommit att fokuseras på instrumentalmusik. Lindgren spelar gitarr och luta, vilket delvis är bakgrunden till det Dowland-fantasin Shadowes That in Darknesse Dwell. Man kan annars i Pär Lindgrens oeuvre notera hur grupper av verk samlas kring några utommusikaliska teman som ger vissa hållpunkter i hans skapande. Ett antal verk grundar sig i visuella formidéer. Bland dessa kan nämnas Meander där s k meanderslingors olika strama eller böljande mönster inspirerade komponerandet. Man bör även nämna den av Leonardo da Vincis teckningar inspirerade Fragments of a circle. Likaså det internationellt mycket uppmärksammade och spelade verket Oaijé (“Selected work“ vid Rostrum i Paris 1996), där bl a arabiska mönster influerat musikens säregna klang och linjespel.
Oaijé sällar sig också till en grupp verk där inspirationen varit s k etnomusik - i detta fall afrikansk musik. Även Bowijaw tar sin utgångspunkt i afrikansk musik och det rör sig i båda fallen om klanglig inspiration snarare än rytmisk. I Wing arbetade Lindgren med idéer från svensk folkmusik.
En tredje grupp av verk hämtar inspiration från naturen, dock inte i avbildande syften utan som abstraherade mönster. Bland dessa märks Sea Cuts och trombonkonserten Islands. På ett sekundärt plan hör även Fragments of a circle till denna grupp eftersom den inspirerats av da Vincis teckningar av vattnets rörelser.
Lindgren arbetar företrädesvis med orkester eller större kammarbesättningar och musiken kännetecknas av ett utforskande av klangkroppen - man kan översiktligt beskriva den med sådana fysiska metaforer: verken antar skulpturala drag, rörelserna är avklarnade och väl koreograferade inom definierade harmoniska ramar. Bakom detta finlemmade och kontrollerade första intryck är finmotoriken vid närmare påseende närmast flimrande och vibrerande. Även om han gärna varierar kompositionsmetod från verk till verk, består några av dessa lindgrenska drag.
Bland Pär Lindgrens utmärkelser kan nämnas Christ Johnsons musikpris som han 1987 fick för Shadowes that in Darknesse Dwell och 1996 för Oaijé. Foto Lars Torndahl