Sedan 1972 är Tamas Ungvarys musik flitigt spelad vid europeiska och amerikanska festivaler, och själv har han hållit otaliga workshops och seminarier världen över. 1972 framfördes hans första datormusikverk, Seul, vid ISCM-festivalen i Reykjavik och denna framgång följdes av Basic Barrier vid ISCM i Rotterdam 1974 och Traum des Einsamen vid ISCM i Helsingfors 1978. Två av hans verk fick hedersomnämnanden vid den internationella tävlingen i Bourges: Akonel (1979) och Gipsy children giant dance with Ili Fourier (1987).

Han har intresserat sig mycket för de psykologiska och sociala problem som uppstår i den kedja av kommunikation som finns mellan tonsättaren och lyssnaren, samt mellan tonsättaren och datorn. Han har utvecklat ett flertal realtidsprogram (CHOR, ILI) (med Real-Time erövrade han andra pris i Ars Electronica 1994) för komposition, vilka även tillåter tonsättaren ett visst mått av intuitiv interpretation.1982 använde han programmet CHOR för att komponera Ite, missa est till minne av landsmannen Rudolf Maros. Ett av hans starkaste datorstycken är L’Aube des Flammes (1984). Det av Ungvary skapade datorspråket COTEST används i Akonel II (flöjt och tonband), uruppfört i Bourges 1978 av Robert Aitken. De båda ytterligheterna – instrument och ljudband – uppnår under verkets gång ett alltmer homogent mönster – och härefter har Ungvary komponerat en rad verk där han kombinerar instrument och elektronik: Interaction No 2 (1979) och Prelude (1987) för orgel och tape, Sinus-Coitus för piano och tape, Melos No 3 (1982) för violin och tape samt Dis-Tanz (1990) för kammarmusiker och tape – det senaste ett av de många av hans verk som fått sitt första framförande i Berlin, denna gång av Ensemble Modern. Han intresserar sig alltmer för live-elektronik, och Sentograffito (komponerad tillsammans med Peter Lundén) valdes ut för de Nordiska Musikdagarna 1994. 2000 komponerade han Bali Metal.
Stig Jacobsson 2001