|
|
 |
Dror Feiler
Född i Tel Aviv (Israel) den 31 augusti 1951. Efter att ha genomgått jordbrukshögskola (1965-69) och militärtjänst (1969-72) bosatte han sig i Sverige 1973. Han studerade 1977-78 musikvetenskap vid Stockholms universitet och 1978-83 komposition för Gunnar Bucht och Brian Ferneyhough vid Musikhögskolan i Stockholm. Han spelar sedan 1976 saxofoner, klarinetter, slagverk och elektronik i musikgruppen Lokomotiv Konkret, vars ledare han är. Han har framträtt vid radioinspelningar och konserter i Europa och USA.
Med sin glödande hängivenhet för kallet, måste Dror Feiler räknas till Sveriges ledande improvisationsmusiker, och han slåss för denna musikforms jämställdhet med den komponerade. “Vi kan, inte låta bli att lägga märke till hur kompositionspraxis med hela sin historia har fört oss tillbaka till all musiks ursprung: improvisationen.“ Han säger vidare att “Improvisation kan tolkas som en instinktiv handling att försöka uppnå befrielse i ett samhälle där byråkratin och teknokratin härskar. Ett samhälle som skapar en konstnärskår som till stor del är medlöparnas kår och bara i undantagsfall motståndsmännens kär, ett motstånd som är det nödvändigaste materialet för att skapa den nödvärnskonst som är ett måste i dagens läge. Ur den individuella energin ingångsatt av en kollektiv idé springer min musik fram.“
Parallellt med verksamheten i Lokomotiv Konkret har han sedan slutet av 70-talet komponerat ett trettiotal verk för skilda besättningar, från orkestermusik till solostycken, från elektroakustisk musik till balettmusik. Ofta skildrar han under lång tid och i fortissimo en våldsam kamp - men om Maavak (1981) säger han: “Maavak beskriver inte kamp - den är kamp.“ Många av hans verktitlar ger utmärkta ledtrådar till musiken: Splitter (1978) för kontrabasklarinett och två bandspelare, Brand (1979-81) improvisation för orkester, Dödsmässa över 70-talet (1979-80) för solister och orkester, Stalingrad (19I31-82) improvisation för solister och orkester, Barrikad (1981-82) för elförstärkt piano, Zaritten in salt (1982-83) för tio slagverkare, Slå en röd kil i det vita blocket (1981-84) för stor orkester, Schlafbrand (1985) för orgel och slagverk (“tillägnad alla judar och kommunister som mördades under andra världskriget“), Tändstickorna (1985) för två slagverkare, två elgitarrer och sopransaxofon, Golá (1986) för orgel (“tillägnad alla gästarbetare i Europa“), Låt miljonärerna Gå nakna (1987) för fyra elgitarrer, två trumset och tenorsaxofon, Ni är döda (1987) för två tromboner, två elgitarrer, två elförstärkta celli och trumset.
Stig Jacobsson
|
|
|