Under 1980-talet har Björn Hallman på bred front gjort sig ett namn som tonsättare. Han inledde sin tonsättarbana med en Mässa för sopran, oboe, orgel och kör, framförd i Vatikanen, men den avgörande impulsen att komponera kom ur en praktisk situation. Vid planerandet av konserter för barn fann han att repertoaren var starkt begränsad, varför han erbjöd sig att själv skriva musiken till sagan Snövit (1981), ett lyckokast som sedan framförts med åtskilliga orkestrar i Sverige och utomlands. Den har bl a givits i holländsk och engelsk radio samt i norsk TV. Efter denna framgång förvånar det inte att han, som dessutom betraktar barnmusik som något mycket viktigt, fortsatt med flera verk i samma genre: en färggrann, vital och karaktärsrik instrumentdemonstration illustrerar sagor som Niklas Piccolas vänner (1983) framförd över 100 gånger i Sverige, Estland, Norge), Pomperipossa (1984) (som bygger Falstaff Fakirs berättelse med framgångar i både det forna Sovjet och i USA), Pomperipossas syster (1985) (barnopera för ensemble och medverkande publik med text av Birgitta Ribbegren) samt Cirkus (1987).

Han har även skrivit scenisk musik för vuxna; till Musikdramatiska skolan komponerade han operan Förföraren (1984) som handlar om Don Juans framfart i helvetet, till Marionetteatern gjorde han en elektronmusikalisk bearbetning av Werner Egks Irländsk legend (1985) och dessutom har det hittills blivit tre baletter för Birgit Cullberg: Fågelperspektiv (1986), Mor Åse (1986), uruppförd på Kuba, samt helaftonsföreställningen Nyköpings Gästabud (1987), skriven med anledning av Nyköpings 800-årsjubileum. Alla baletterna är skrivna för synthesizer.

Förutom sceniska verk har Hallman även skrivit en rad symfonisk musik, kammarmusik och sånger. Klarinettkonserten (1983) beställdes och uruppfördes av Göteborgssymfonikerna och karakteriserades av tonsättaren som en “spansk natt med fördragna persienner“. Han har även skrivit en kort kammarmusikalisk Cellokonsert (Uruppförd i Åbo 1984) och en konsert för två violiner och orkester (1986). Den djupt gripande sångcykeln Kalejdoskop (1984) för alt och orkester slår an ett tonspråk som kan påminna om den sene Sjostakovitjs inåtblickande musik. Till Helsingborgs 900-års-jubileum skrev han Suquamhövdingens brev (1985) uruppförd av Håkan Hagegård, som även framförde cykeln Den lycklige prinsen (1984), uruppförd av Elisabeth Söderström. Bara under åren 1984-86 skrev han ett tjugotal verk, alla framförda. Björn Hallman är en tonsättare stadd i snabb och spännande utveckling.
Stig Jacobsson