Lars Edlund är en av de allra starkaste krafterna inom svensk körmusik som i flera kompositioner arbetar såväl med klangens möjligheter som med textens valörer. Likt madrigalkonstens mästare lyfter han fram dramatik och arkitektur i dikter han tonsätter samtidigt som han alltid ställer de rent musikaliska principerna i främsta rummet. Intresset för äldre tiders vokalkonst framgår bland annat av direkta hänvisningar exempelvis till Caccini (i Elegi med text av Gunnar Ekelöf), Nenia bygger på ett efterlämnat fragment av Monteverdi. Hans studier och erfarenheter på vokalmusikens område har burit frukt bland annat i form av de mycket betydelsefulla lärobokerna Modus Novus (1963) och Modus Vetus (1967).

Till hans känsla för det musikaliska formbygget kommer den expressiva och emotionella kraften, egenskaper som står i förgrunden i Adonai där orgel och slagverk förstärker rösternas uttryck.

Även instrumentalmusik ingår i hans verkförteckning, exempelvis Tracce. Också kammarmusik har inspirerat honom till personliga insatser med Stråkkvartett nr 2 som ett ytterst belysande exempel. Undertiteln Reflexer av en hymn vittnar om att hans fantasi gärna står i samspel med den kontaktyta som musikens arv och tradition ger den enskilde konstnären. De tre satserna för kör a cappella där han tonsatt avsnitt ur Dantes Paradiso tillhör den svenska körmusikens mest avklarnade och gedigna inslag. Till Gunnar Ekelöfs poesi har han återkommit i Näverbitar för kör och kammarorkester, Ikoner för likande besättning är en samling tonsättningar av Tomas Tranströmers poesi.
Hans-Gunnar Peterson 2002