Med Snöbrev för baryton och piano, som uruppfördes 1984 vid festivalen “Ung Nordisk Musik“ i Malmö, blev Gamstorp uppmärksammad för en större publik. Kritiker talade om Gamstorps “ovanliga sensibilitet“ inför Werner Aspenströms text. Den första beställningen kom från Stockhomsoperan och resulterade i Historien om Lulu, (1986-87), en kammarbalett i sju bilder och prolog. Sedan dess har Gamstorp fått beställningar på orkesterverk, kammarmusik av skilda slag, musikdramatik samt kör och vokalmusik.

Sitt genombrott fick han i Stockholm med Growings (1989-92) för stor orkester och bandstämma. Skribenten Hans-Gunnar Peterson beskrev det som “ett verk kring estetisk tro och estetiskt tvivel där den mest vulkaniska dynamik bor granne med diminuendo som dör bort till de sprödaste nyanser.“

Musiken har förutom i Norden också framförts bl a i New York, Paris, London och Hongkong. Den har spelats av Hongkong Sinfonietta, den franska ensemblen Court-ciruit samt svenska KammarensenbleN, Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören.

Gamstorp har tagit starka intryck av såväl afroamerikansk musik som europeisk konstmusik och han har från 1991 och framåt renodlat pulsen i verkserien Puls I-VII, där pulsen bestämmer hela det musikaliska skeendet. Efter en längre vistelse i Paris – 1995 blev han för övrigt som förste svensk antagen vid Ircam:s ettåriga utbildning “Cursus de composition et d’informatique musicale“ – har han alltmer tillämpat harmoniska principer i sitt komponerande och med ett vidgat perspektiv förenat olika musikaliska element i en ny helhet. Detta märks t ex i Shadow pulse (1996) för violin och elektronik som uruppfördes på Ircam i Paris 1997.

comp010@lycos.com