Till detta kommer hans gärning på det konstmusikaliska området. Den första undervisningen i klassisk piano fick han av Gerda Swedjemark och redan i unga år rörde han sig som otvunget mellan Beethoven och Be-bop. Wallgren har berättat att mötet med amerikanen Alan Hovhaness’ musik på 1960-talet var en förlösande upplevelse och Hovhaness blev hans lärare i komposition. Det egna tonspråk formulerades inom en huvudsak modal harmonik.
Bland hans verk kan nämnas operan Balagantjik (1985) till eget libretto, det mycket uppmärksammade rekviet För levande och döda (1990) med texter av Tomas Tranströmer, skådespelsmusik, verk för jazzband, körmusik och sånger, stråkkvartetter samt verk för piano.
Under en kurs vid Malmö Musikhögskola strax före sin bortgång sa han: “Det är min övertygelse att den gamla klyftan mellan jazz och noterad konstmusik kommer att försvinna. Jag tror att vi kan skapa ett klimat ungefär som det var under Bach-epoken och tidigare: alla professionella musiker improviserade, komponerade och kunde även spela musik av andra.“ I den egna gärningen omsattes idealen i praktiken.