|
|
 |
Bo Ullman
Född den tredje december 1929, död den 23 mars 1989. Komposition studerade han som privatelev till Karl-Birger Blomdahl mellan 1951-54. Tidigt kom han i kontakt med Fylkingen där han också fick flera kompositioner framförda . Besökte även feriekurserna för ny musik i Darmstadt, Tyskland. Ullman var docent och skrev en doktorsavhandling i tysk litteraturhistoria (Georg Büchner).
Ullman var för svenska förhållanden ovanligt tidigt sysselsatt med de tekniska metoder som utvecklades i konsekvens av Arnold Schönbergs gärning (på ett tekniskt plan rörde det sig om tolvton och andra seriella metoder, musikaliskt eftersträvade Ullman asymmetri och andra sätt att undvika enkelt förutsebara formförlopp). Hans första produktionsperiod dominerades av kammarmusikverk, exempelvis Kvintett för stråkar och träblåsare Racconto II för klarinett, cello, piano samt slagverk . Efter ett uppehåll i sitt skapande återkom Ullman under 1970-talet med bland annat Racconto III, orkesterstycket Un giorno della vita och ensembleverket L'assenza nuova. Hans produktion präglas av kontinuitet, ett ihållande intresse för böjlig och oregelbunden musikalisk puls, ett mångsidigt melodiskt tänkande.
Hans-Gunnar Peterson
|
|
|